Kärlek i särklass

Man går iväg till något som ska kallas jobb.
Man kliver in genom dörren och hör en hord människor komma springande!
Idel léende, armarna utslängda och inställda för kramkalas.

Normal dag på deltidsboendet Prästgårdsgatan.


Detta händer så fort en bekant entrar byggnaden och det fick mig att tänka till.
Dessa underbara människor som i folkmunn sägs vara "begränsade" i sitt sätt att vara, sitt sätt att tänka. Har de begåvats med ett hjärta mer öppet än oss "normalbegåvade"?

Varför kan vi inte alla vara så? Varför kan vi visa hur glada vi blir över att se folk vi möter, folk som inte är din kärlek, mormor eller bästa vän? Varför kan vi inte bara leva ut, istället för denna rädsla för att vara sårbar i sin fulländade öppenhet?



Hur många gånger har man inte låtit bli att säga de där få orden som kan göra din medmänniskas dag?
Tack så mycket, bra jobbat, fin du är idag, kul att se dig, tycker om dig, lycka till osv osv osv......


Om vi bara hjälper varandra, börja prata, skriv en blogg om det, vad som helst bara vi får igång denna uppåtspiralen!

Om ni 15-30 som läser denna blogg skriver något om att "leva kärleksfullt i särklass" kanske 30 blir till 50 som blir till 80 som blir.......







image71
CD in mind but Däjv loves youuuu all <3

Kommentarer
Postat av: Anonym

säääääääääääääääääärklass, garanterat

2008-04-05 @ 17:58:44
Postat av: Henke

Vilket härligt inlägg:)

2008-04-06 @ 13:47:15
Postat av: agnes

vad fint david! jag tycker om dig!

2008-04-12 @ 18:12:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0