Ute ur dvalan

Sitter efter en skön söndagsfrukost och tänker lite, efter två konstiga sjukskrivningsmånader så är jag återuppstånden, lite som en björn ute ur dvalan, och väl här man slås återigen av dagens alla små guldkorn. 

 Igår hade vi en helt underbar dag vädermässigt här i Stockholm, solen sken såpass att det trots minusgraderna var behagligt att gå runt kring stadens turiststråk. Idag är det Snö som singlar ner mot backen och himlen har tagit en mer gråaktig färg. Men skulle jag för den sakens skull säga att det var dåligt väder?

- INTE DÅ!

Allt handlar om hur man ser på saker, vilka "glasögon" man har på sig. Idag är det aningen mer friskt än igår till exempel, lite mer "inomhusmysväder" om man så vill. Men dåligt väder är det inte!

Var mest det jag tänkte på nu när jag satt här. Och aldrig skulle jag väl jag missunna er detta underbara tips för en lättare, mer energifylld vardag!





ett barns påminnelser

Tunnelbanan är ett bra ställe för lite analyser av människans olika beteenden, kroppsspråk osv...


Igår när jag satt där kom en söt liten varelse i 5-årsåldern in med sin ömma moder i vagnen. Det var ju en söt liten tösabete tänkte jag och log lite varpå jag såg sedan en dam i övre medelåldern sitta och le, ja riktigt tindra med ögonen åt den lilla tjejen. Jag kollar vidare och ser att ytterligare en person gör samma sak. Då kom frågan till mig:

- Varför är detta en så vanligt förekommande respons på de små liven?

* Är det kort och gott så att de ser så roliga ut för att de är som oss fullvuxna, fast i miniatyrform? 
*Påminner de oss om en tid då livet var beskymmerslöst? Där den viktigaste frågan för dagen var om man, i mitt fall, skulle spela landhockey med brorsan eller kasta snöboll med John "Älgen" Elgmark.
*Ler man mest för att det är det "man ska" göra, och för att passa in i det sociala spelet så drar man på smilbanden?

Tankar, reflektioner och idéer por favooor?



Leading without title

 Första dagen på jobbet gjord efter sjukskrivning, skönt att vara igång igen, träffa massa nytt folk och att få igång skallen. På väg hem hände något så härligt inspirerande. Mitt under ett stop på tunnelbanans gröna linje ljuder högtalarna:

"Välkommen till T-Centralen, le lite extra mot varandra idag, det här tåget går mot Vällingby"

WOW!
Mitt humör sköt i höjden och man såg medresenärernas mungipor lyftas. Jag kom genast att tänka på en av mina favoritförfattare Robin Sharma, vars slagord är "Led utan titel" dvs. att vem du än är så kan du göra ditt för att ge andra en så bra vardag som möjligt, göra ditt jobb så bra som möjligt, att visa riktningen för ett positivare samhälle med andra ord. Det spelar inte någon roll om det är Barack Obama som ropar ut Yes we can inför miljarder lyssnare  eller en lokförare som uppmanar alla på t-banan att le lite mer!
 
Alla kan göra sitt bästa med det dom har just där dom är!









 Så fundera över vad du kan göra på ditt jobb, din skola eller i din vardag för att förgylla andra människors vardag och i förlängningen din egen! Skriv nu i komentarfältet vad som var er bästa stund under dagen och ge mig ytterligare tillfälle att le!

RSS 2.0