Regnet och jag
Nytt boende, det fjärde på ett år faktiskt.
Kanske ska vara så nu, när man är ung menar jag. Något som på ytan kan verka runtflackande och aningen bohem-aktigt men som bara är en noga uträknad plan av vårt universum. Såg en gång Apples grundare Steven Jobs prata om att man kan se en röd linje genom åren man levt, bara att det är lite lurigt när man är mitt uppe i det hela.
Man får helt enkelt får gå ut i vardagen och göra sitt allra bästa, vara allt man kan vara och bara lita på, lita på att allt är precis som det skall och att ens egen kraft tar en dit man vill och att alla de människor man träffar på sitt runtflyttande återkommer senare i livet!
Vaknade som sagt i denna nya lägenhet med regnet slående mot rutan. Jag finner det rogivande på något sätt, inte något att brådska upp till. Det är jag, min varma säng och denna glasruta som träffas av regnet. Rummet är inte stort, men det är perfekt, försöker få till min egen någon slags oas här inne.
Ett ställe där jag kan stänga dörren om mig och hitta ett lugn på en sekund, oavsett vad som hänt i vardagen så skall här vara en tillflyktsort. Lite som ett basläger för en klättrare som Robin Sharma så fint uttrycker det.
Så kan man ligga här och planera sin dag. Kaffe till frukosten? Umgänge under dagen? Städa i ordning i lägenheten? Kolla någon bra film? Läsa en riktigt bra bok?
Finns så mycket bra man kan hitta på, men just nu är det jag och mina regndroppar. . .
Kommentarer
Postat av: Anna
Man måste ha sitt eget kryp-in. Något att längta till, en plats där man är trygg, en plats där man känner att att man hör hemma. I synnerhet i sådana här perioder, när man flänger mycket och mycket förändras runt omkring. Då är det viktigt med en plats där man hittar lugnet.
Postat av: limp
Det är så mysigt att ha med dig i vårat kos! gillar't starkt!
Trackback
