Da-Ma-An

Följdande lilla berättelse hände tidigare denna kväll.


Nicke Uven och jag knallar runt på stadens gator, sitter en stund på Mingus och har det trevligt. Efter detta ska vi bege oss hemmåt, Niklas beslutar sig för att ta ut pengar.
Vid automaten står en man i 45-årsåldern, skulle tippa på bosniskt ursprung. Mannen säger något på sitt modersmål till frugan som står bredvid, knappar lite på automaten för att sedan dra av ett sjuhelvetes "Nu kommer snorlobban-ljud"
*Jag och Niklas kollar på varandra"
-Schhtuuu! Splaash! Där kom lobban ja!
*Kollar återigen på varandra*
-Ursekta mig grabbar! säger gubben.
- Höhö, det är lugnt, småflabbar vi.
- Gor inte svelja skiten!
- Öh, nej precis!

Han lämnar oss, men kvar finns en stark känsla av storhet

---

Vilken jävla King, konstaterar vi.
Varför?
Jo, hur många väljer inte att, när det tränger på i de nasala gångarna vänta och därigenom dra på sig öroninflammation.
När den loskan nådde marknivå, då var det fan lilla balkan på gång. Gubben kunde sina grejjer! Manligt!
Att sedan helt coollugn ursäkta sig gör honom till en stor man, att han sedan vill förklara sin spottning mer ingående, ja det kräver sin karl.
Niklas kom sedan med ytterligare en vinkling, gubben kunde ha valt att svälja sitt gamla snor, han gjorde inte det, han gjorde sig av med skiten på ett högst värdigt sätt.


Vilken King!