Lyckligt bitter?
Man säger ordet lycklig och folk tänker kanske på en tokigt kringhoppande, leende, eventuellt lite kär människa. Kanske har man uppnåt något.
Men är det någon som tänker på ordet bitter, arg, tjurig?
Det slog mig idag på jobbet, troligtvis inte helt opåverkad av muntra arbetskamrater, hö hö hö!
Enligt min mening så blir man så glad som man själv vill genom att tänka positivt skratta mer osv osv. Men en person som då för det mesta är negativ, arg och vresig bör ju också då ha valt denna sida.
Kan man då inte på något plan säga att denna personen faktiskt är lycklig i sin bitterhet eftersom man själv uppnåt den! Man är alltså lycklig, när man är vad man generellt kallar olycklig.
Ni som orkat följa resonemanget såhär långt, fundera då på detta:
Om vi nu fastställer att min lilla teori här stämmer då skulle ju isåfall vissa fall av skadeglädje få en annan mening.
Vi säger att min allmänt sure kollega sitter och gnäller, men jag vet att det är en del av hans lycka. Och eftersom delad glädje är dubbel glädje så sitter jag (som i mitt lyckliga läge är glad) och är glad över hans surhet! =)
Vi är alltså lyckliga båda två, fast det får sig olika uttryck!
Vidare kan man ju då fundera på va olycklighet är?
Är det isåfall när en normalt leende person plötsligt blir arg av en överraskande utomstående påverkan och inträffar isåfall den bittre när han skrattar av någon oförutsäjbar anledning eller börjar tänka några enstaka positiva tankar?
Haha helt kônstigt resonemang kan jag hålla med om, med det var glasklart när jag stog i bunkern med trädamm upp över öronen.
Lämna synpunkter och tillägg på det ni läst.
pussa
Men är det någon som tänker på ordet bitter, arg, tjurig?
Det slog mig idag på jobbet, troligtvis inte helt opåverkad av muntra arbetskamrater, hö hö hö!
Enligt min mening så blir man så glad som man själv vill genom att tänka positivt skratta mer osv osv. Men en person som då för det mesta är negativ, arg och vresig bör ju också då ha valt denna sida.
Kan man då inte på något plan säga att denna personen faktiskt är lycklig i sin bitterhet eftersom man själv uppnåt den! Man är alltså lycklig, när man är vad man generellt kallar olycklig.
Ni som orkat följa resonemanget såhär långt, fundera då på detta:
Om vi nu fastställer att min lilla teori här stämmer då skulle ju isåfall vissa fall av skadeglädje få en annan mening.
Vi säger att min allmänt sure kollega sitter och gnäller, men jag vet att det är en del av hans lycka. Och eftersom delad glädje är dubbel glädje så sitter jag (som i mitt lyckliga läge är glad) och är glad över hans surhet! =)
Vi är alltså lyckliga båda två, fast det får sig olika uttryck!
Vidare kan man ju då fundera på va olycklighet är?
Är det isåfall när en normalt leende person plötsligt blir arg av en överraskande utomstående påverkan och inträffar isåfall den bittre när han skrattar av någon oförutsäjbar anledning eller börjar tänka några enstaka positiva tankar?
Haha helt kônstigt resonemang kan jag hålla med om, med det var glasklart när jag stog i bunkern med trädamm upp över öronen.
Lämna synpunkter och tillägg på det ni läst.
pussa
Kommentarer
Postat av: Marie
du är så vis david. 2000-talets dalai lama!
Postat av: jenn
intressant.
jag ska tänka lite på det.
Postat av: Cissi
jag håller helt med på det första, det är ju som allt det där sartre säger om existensialism, att man väljer ju hela tiden hur man handlar. alltså väljer man ju hela tiden vem man är etc etc, men vad olycka är är väl betydligt svårare att definiera, men jag tror mer det han handla om tråkiga händelser, om ngt tex dör. visst kan man ju då välja att vara "glad" men detta lär ju te sig lite falsk (förhoppningsvis)men just i dom ögonbllicken (tills man kommer över sorgen) är det kanske olycka? okej nu skrev jag visst en novell, och kanske fick vi inte ut nått av den, men ändå!
Trackback
